Kapitel ett är klart!

Eller ja, första utkastet i alla fall.

Jag har våndats, jag har svurit, jag har vridit på ord och meningar.
Kapitel 1 var det extremt svårskrivet. Kanske är det på grund av influensan som slog till med full kraft imorse och jag kanske inte tänker lika klart.

Men kapitel ett var tvunget vara skrämmande, och orden kom aldrig rätt. Kl 20.03 insåg jag hur jag skulle presentera min protagonist och samtidigt skrämma skiten ur läsaren och efter det har jag kräkt ur mig orden.

Nu skriver jag ut det, låter det ligga över natten och läser igenom det imorgon.
Det kändes otroligt bra när jag satte den sista punkten, men risken för att det ska kännas som skit imorgon är överhängande.

Jag gör så.

Jag skriver, jag låter det ligga en natt, jag läser och skriver om partier som inte känns bra. Oftast innebär det mer miljöbeskrivningar eftersom jag oftast har väldigt bråttom att nå vissa nyckelpunkter i kapitlet och sätter ett för högt tempo.

Nyckelord för idag, show not tell. Svårt som tusan.
Lusten att överrösa information för läsaren är ibland enorm och jag vill bara berätta hela historien i ett enda svep.

Imorgon bryter jag min första regel, 1000 ord om dagen i förmån för middag med en gammal vän följt av några stora starka ljusa lager på det.

Toppen..

/Arthur B. James